Skakbordet tillhör utrustningen för bearbetning av flödesfilmmineral. Det utvecklades från den plana flödesrännan och blev senare ett eget system som kännetecknas av sin asymmetriska fram- och återgående rörelse. Skakbordsmineralbearbetning är en process där malmpartiklar separeras enligt densitet på en bred lutande bäddyta, med hjälp av asymmetrisk fram- och återgående rörelse av maskiner och spolning av tunt lutande plant vatten. Det är en av de mest använda gravitationsseparationsmetoderna för sortering av finkorniga material.
Alla skakbord består i princip av tre huvuddelar: sängyta, ram och transmissionsmekanism. Bäddytan är ungefär trapetsformad eller diamantformad, med en lutning på 1 grad till 5 grader på den tvärgående ytan, och en fodertråg och en vattenförsörjningstråg är anordnade ovanför lutningen. Det finns sängremsor (vanligtvis kända som gevärsremsor) anordnade längsgående på sängytan. Höjden på bäddlisterna minskar gradvis från transmissionsänden till motsatt sida och pekar ut längs en eller två sneda linjer. Hela sängen stöds av ramen (om det är en fjädringsshaker lyfts sängen), och ramen är utrustad med en anordning för lutningsjustering. En transmissionsanordning är installerad i ena änden av bädden i längdriktningen nära malmmatningshon, som driver bäddytan för att göra fram- och återgående asymmetriska rörelser. Denna typ av rörelse gör att sängen har en skarp returrörelsekaraktäristik när den går fram nära slutet, vilket är den så kallade differentialrörelsen.
Råvarorna (slurry eller torra material) matas in i malmfoderhon och vatten tillsätts samtidigt för att bereda en slurry med en koncentration på cirka 25% ~ 30%, som automatiskt rinner till bäddytan. Mineralpartiklarna är lösa och skiktade i bädddiket på grund av vattentvättning och skakning. De skiktade övre och nedre skikten av mineralpartiklar påverkas av olika storlekar av vattenflödestryck och bäddytfriktion och rör sig i olika riktningar. De lätta mineralpartiklarna i det övre lagret drivs av större hydraulisk kraft, så de rör sig mer längs bäddytans lutande riktning. Den tvärgående lutande ytans undersida kallas därför avfallssidan. De tunga mineralpartiklarna i botten av bädden drivs direkt av bäddens differentiella rörelse för att förflyttas till den motsatta sidan av transmissionsänden, som är koncentratänden.
Mineralpartiklarnas täthet och storlek är olika, och rörelseriktningen är också olika, så mineralpartikelgruppen sprider sig i en diagonal solfjäderform med utgångspunkt från malmens mattråg. Produkterna släpps ut längs kanten av bäddytan, och utloppslinjen är mycket lång, så skakbordet kan exakt producera en mängd olika produkter av olika kvaliteter.
Skakbordet är en sorts sorteringsutrustning för fina och mikrokorniga material med hög noggrannhet. Vid sortering av lågvärdig volfram- och tennmalm kan anrikningsförhållandet vara så högt som 300 gånger; sorteringseffektiviteten är i allmänhet högre än annan finkornig gravitationsutrustning. Efter engångsseparering av råmalm kan en del av slutkoncentratet, slutavfall och 1 till 2 mellanprodukter erhållas. Flat shakern är enkel att sköta och lätt att justera.
Den största nackdelen är att utrustningen upptar en stor anläggningsyta och har låg bearbetningskapacitet per ytenhet. Skakbordet används främst för att separera volfram, tenn, tantal, niob, krom och andra icke-järnhaltiga, sällsynta metaller och ädelmetallmalmer. Den kan också användas för att separera järn, manganmalm och kol.
Det effektiva partikelstorleksintervallet vid separering av metallmalmer är 3~0.019 mm, och den övre gränsen för partikelstorlek kan nå 10 mm vid val av kol. För att lösa problemet med stor golvyta på skakbordet utvecklas sängytan i riktning mot flerskikts- och centrifugering. När det gäller flera lager har sittande dubbellager, fyra lager, sex lager skakbord och upphängda flerlagers shakers dykt upp hemma och utomlands. Centrifugalskakaren har uppnått goda sorteringsresultat i industriella försök, men har inte blivit populär på grund av dess komplexa struktur.
