Mineralseparationsskakbordet är en slags separationsutrustning för finkorniga och mikrokorniga material med hög separationsnoggrannhet. Vid klassificering av lågvärdig volfram- och tennmalm har den hög anrikning; separationseffektiviteten är i allmänhet högre än annan finkornig gravitationsseparationsutrustning. är hög. Det används främst för att separera volfram, tenn, tantal, niob, krom och andra icke-järnhaltiga, sällsynta metaller och ädelmetallmalmer. Den kan också användas för att separera järn, manganmalm och kol. Det effektiva partikelstorleksintervallet vid separering av metallmalmer är 3~0.019 mm, och den övre gränsen för partikelstorlek kan nå 10 mm vid val av kol.
Följande introducerar dig till de strukturella egenskaperna och principerna för skakbordet för mineralbearbetning: Alla skakbord består i grunden av tre delar: bäddyta, ram och transmissionsmekanism. Bäddytan är ungefär trapets- eller diamantformad, med en lutning av 1 till 5 grader i tvärriktningen och ovanför lutningen är ett foderho och ett vattentråg anordnade. Det finns sängremsor (vanligtvis kända som gevärsremsor) anordnade längsgående på sängytan. Höjden på bäddlisterna minskar gradvis från transmissionsänden till motsatt sida och pekar ut längs en eller två sneda linjer. Hela sängytan stöds av ramen (om det är en upphängningsshaker lyfts sängytan), och ramen är utrustad med en anordning för lutningsjustering. En transmissionsanordning är installerad i ena änden av bädden i längdriktningen nära malmmatningshon, som driver bäddytan för att göra fram- och återgående asymmetriska rörelser. Denna typ av rörelse gör att sängen har en skarp returrörelsekaraktäristik när den går fram nära slutet, vilket är den så kallade differentialrörelsen.
Principen för mineralbearbetning skakbordsseparation:
1. Det hydrauliska hoppet och skiktningseffekten av det stigande vattenflödet som bildas när vattenflödet korsar varje bäddremsa. Den våldsamma skakningen av bäddytan förstärker den störande effekten av det lutande vattenflödet. Stratifieringsresultaten: fina partiklar med låg densitet är på toppen och grova partiklar med hög densitet är på toppen. Materialen ligger i botten medan de grovkorniga lågdensitetsmaterialen och högdensitetsfinpartiklarna i princip blandas med varandra.
2. Segregationseffekten orsakad av skakningen av bäddytan. Skakningen av sängytan gör att sängen lossnar. Under samma densitetsförhållanden har fina partiklar högre tryck, och fina partiklar kan passera genom mellanrummen mellan grova partiklar och komma in i det nedre lagret av bädden. Fina partiklar med hög densitet Kornen har högre tryck, och som ett resultat borrar högdensitetsfinmaterial ner djupare än lågdensitetsfinmaterial. Under sorteringsprocessen existerar ovanstående två sorteringseffekter samtidigt, och separationsskiktningseffekten spelar en ledande roll. Det stigande vattenflödet kan bättre separera de lågdensitetsämnen som blandas i de tunga produkterna.
3. Den laterala rörelsen av mineralpartiklar på bäddytan. Den laterala rörelsen av mineralpartiklar orsakas av trycket på överströmningsvattenflödet. Hastighetsfördelningen av bräddvattenflödesskiktet längs tjockleksriktningen är att det övre skiktet är större än det undre skiktet. På grund av blockeringen av bäddremsorna, det övre skiktmaterialet Påverkat av tvärflödet av vattenflödet, har de stora partiklarna av lågdensitetsmaterial i det övre skiktet en större sidohastighet än de små partiklarna av högdensitetsmaterial i nedre skiktet.
4. Den längsgående rörelsen av mineralpartiklarna på bäddytan och den asymmetriska skakningen av bäddytan gör att mineralpartiklarna rör sig framåt intermittent. Endast när den tröghetskraft som ges till mineralpartiklarna av bäddytan är större än friktionskraften mellan mineralpartiklarna och bäddytan, kommer mineralpartiklarna att röra sig framåt. Först då kan den börja glida i förhållande till sängytan. För mineralpartiklar med låg densitet kan tröghetskraften som erhålls i de två svängningsstegen framåt, bakåt och bakåt och framåt vara större än friktionen med bäddytan, vilket orsakar glidning fram och bak. Men tröghetskraften som rör sig framåt är alltid större än tröghetskraften som drar sig tillbaka, och den rör sig i allmänhet framåt.
För mineralpartiklar med hög densitet kan endast den tröghetskraft som erhålls under det skede då bäddytan ändras från framflyttning till reträtt vara tillräcklig för att få den att glida. Dessutom ligger högdensitetsmineralpartiklarna i det nedre lagret nära bäddytan och kan få en större tröghetskraft. Ju högre de är placerade i det övre skiktet, desto lösare är bäddskiktet och desto mindre tröghetskraft får mineralpartiklarna. Därför är den longitudinella rörelsehastigheten som erhålls av mineralpartiklar med hög densitet högre än för mineralpartiklar med låg densitet.
